Mitt fotointresse
"Det brutala. Det vackra. Det avskalade. Det bräckliga. Det som finns där men som man inte ser om man inte tittar uppmärksamt. Ljudet av ett träd som brister och rasar ihop. Djuren som bär på små hemligheter. Fåglarna som alltid är påväg. Duvor som prasslar som papper. Tystnaden och kakofonin. Skogens och djurens flyktighet . Elegansen, ljudlösheten och sången. Den knivskarpa konkurrensen. Tiden och tidlösheten. Rovfågeln som håller tiden mellan sina klor."
Naturen vi har omkring oss är urstark. Människan är liten inför den. Vi kan aldrig få det att sluta regna. Vi kan aldrig förhindra en naturkatastrof.
Men naturen är också bräcklig och ömtålig. Vi kan så lätt förstöra den och dess olika kretslopp om vi inte tänker på hur vi lever.
När man vistas i naturen är man en gäst. En klumpig gäst blir man varse när man är där för att fotografera. Det krävs tid, list och hårt arbete för att få till en bra bild.
En fågel ser med tre gånger bättre upplösning än människan. En råtta kan känna lukten av sin partner på tio kilometers avstånd. Ugglan rör sig helt ljudlöst genom skogen.
Jag fascineras av detaljerna i naturen. Det brutalt vackra och det sköra. Flyktigheten och tidlösheten.
Jag vill påminna om det självklara - att naturen och djurlivet runtomkring oss är ömtåligt och värdefullt. Något vi har till låns. Något att vara rädd om.