Den snälla gubben
Jag var ute i skymningen häromdagen i en skog där jag vet att man sett en lappuggla nyligen. Jag tassar runt där i skogen när jag möter en gubbe. Vi stannar till och hälsar som man gör när man möts i en annars folktom skog.
Han fiskar upp sin pipa, knackar ur lite gammal tobak mot en trädstam, fyller på nytt, tänder på och drar ett bloss:
"Har du sett grävlinggrytet därborta, säger han och pekar med pipan i riktning mot en glänta en bit bort."
Just som han pekar ser jag att något rör sig där i dunklet.
Gubben nickar vänligt och smyger iväg med en doft av piprök efter sig.
Jag ska bli en sån gubbe, tänker jag samtidigt som grävlingen försiktigt tittar fram från sin håla. Snäll och generös. Det är underskattat.