När jag träffade Hökugglan

Jag gör inga dyra fotoresor till platser där man mot betalning kan komma nära djuren. Jag har inga synpunkter på de som gör det och kommer säkert göra en del resor i framtiden till gömslen och platser där man via guider kan ta fantastiska bilder.

Men än så länge sysslar jag endast med vad jag kallar frinaturfotografering. Jag tar mig till en lokal plats som är rik på djur och i många fall fåglar. Jag går ut i naturen och fotar vad jag ser. Jag kanske gömmer mig i en buske under ett nät och väntar, men ofta står jag bara på ett ställe och hoppas på det bästa eller smyger försiktigt i skogen och försöker vara uppmärksam.

Det här leder till att man många gånger kommer hem med ett skralt antal fina bilder, många gånger inget alls som är värt att spara.

Men ett par gånger varje år får man uppleva tillfredsställelsen av att komma riktigt nära ett djur som man inte träffar på så ofta.

I det här fallet hade jag via andra fotoentusiaster fått reda på att det fanns en oskygg hökuggla uppe på en ås inte alltför långt borta. Den jagade enligt säkra på ett kalhygge som jag fick koordinaterna till. Jag tog mig dit och pulsade ut i snön, alldeles ensam en tidig morgon.

Från ingenstans kommer den susande över snön rakt emot mig. Helt ljudlöst. Otroligt.