Stölden

"Har försökt hålla mig från att skriva detta. Vill inte beklaga mig. Gillar inte gnäll och självömkan. Men nu kan jag inte hålla mig längre. Tycker så synd om mig själv. 

För exakt en vecka sedan. Fredagen den 13. Var jag och min bror ute och gjorde ärenden i Malmö. Vi bestämde oss för att sticka in om Saluhallen för att plocka med oss en burgare. Jag parkerade i P-huset intill och vi kilade in för att hämta upp maten. 

Tillbaka en kvart senare öppnar jag bildörren, och brorsan säger: ”Var är min väska med min dator?” Jag kikar under sätet där jag gömt mitt fågelobjektiv. Borta. Öppnar bakluckan. Mina kameror och objektiv. Borta.

Ingen åverkan på bilen. Videobevakat P-hus. Sakerna väl gömda. Borta 15 minuter. Saker för över 200k stulna. Mitt tre veckor gamla fågelobjektiv som jag tagit lån för och som jag sparat i år för att våga köpa. Puts väck.

Jag har dividerat med försäkringsbolag dagligen i en vecka nu och jag kommer inte få ut mycket pengar. Kommer aldrig kunna köpa samma teknik igen.

Funderar faktiskt på att sluta ta bilder. Det känns nästan som ett tecken av något slag. ”Lägg tid och energi på något annat istället”. 

Så. Nu har jag gnällt färdigt. Det kunde ha varit värre. En bild från mitt sista minneskort. Eller inte. Vi får se."

Detta inlägget skrev jag min Facebook för ett år sen. Det ledde till en insamling där jag fick ett fantastiskt startkapital för att kunna köpa ny fotoutrustning och komma vidare med fotograferingen. Människor är fina.